Guide
Kategori: Det största sveket
Hur ska man då handskas med situationen om man ställs inför att någon berättar att den blivit sexuellt utnyttjad som barn?
Det är bara att läsa min blogg och göra tvärtemot vad min mamma och syster har gjort. Tyvärr.
Man ställer barnet i fokus!!!
Inte sig själv. Inte pedofilen.
Man börjar med att finnas där för barnet. Säga: du var ett barn!
Man kan inte börja tänka på vilka konsekvenser det får för en själv... för de konsekvenserna kommer ALDRIG att komma i närheten av konsekvenserna barnet som blivit utnyttjat står inför och lever med.
Pedofilen får själv stå för konsekvenserna av det den orsakat. Ingen annan behöver bära dennes skuld och skam. För ingen tvingar pedofiler att begå sexuella övergrepp på barn. Det är ett eget val de gör.
Det finns inga barn som aktivt ber om att bli sexuellt utnyttjad.
Tror man det kan man (och bör!!) uppsöka valfri kurator eller psykolog för att prata om det.
Med andra ord så är det inte speciellt mycket man behöver göra. Det allra värsta har redan hänt. Man behöver bara visa empati och sunt förnuft. Och det kan man göra genom att tala om för barnet att det är inte ditt fel. Du var ett barn. Och att fråga hur barnet känner inför detta nu. Eller bara säga fy fan för pedofiler.
Om man inte vet vad man ska säga så kan man säga just det "jag vet inte vad jag ska säga... men hur mår du idag?"
Det viktigaste är att man lyssnar på barnet. Ställer sitt eget ego åt sidan, för det är barnet som ska vara i fokus! Det är barnets stora tragedi... inte din. Alla känslor du själv får räknas liksom inte just nu, utan de får du ta hand om senare. Du hjälper inte barnet om du blir arg på pedofilen och börjar skrika om att du vill döda honom. Men du hjälper inte heller barnet om du är tyst.
Att inte säga något alls är att visa barnet att man är på förövarens sida.
Att säga "det där lägger jag mig inte i" är att aktivt visa barnet att man är på förövarens sida.
Att säga "det var bara två gånger" är att ta ifrån barnet allt.
