#metoo
Kategori: Det största sveket
Jag har de senaste veckorna funderat en hel del på min släkt. Den delen av släkten som låtsas som ingenting. De som tycker sexuella övergrepp är okej på små barn.
Hur känns det att ta avstånd från ett barn som blivit utsatt för sexuella övergrepp av sin morfar i dessa tider som nyheter och sociala medier svämmar över av berättelser och texter om övergrepp?
Särskiljer de händelserna?
Är det mitt barn blivit utsatt för inte sant, trots att förövaren erkänt?
Eller tycker de att förövarens förklaring håller? Man 60 år + barn 3,5 år = helt okej om barnet vill.
Är det ekvationen de tror på?
Hur vet de isåfall att barnet ville? De har ju aldrig pratat med barnet om det.
Hur kan de ens tycka att den ekvationen går ihop?
Hur kan man sexualisera ett barn?
Syrrans barn...de måste ha vänner som blivit utsatta för övergrepp som nu börjat berätta. Är deras vänners berättelser sanna men inte deras kusins? Behöver deras vänner stöttning men inte deras kusin? Eller stöttar de vännernas förövare?
Hur gör syrran i fikarummet på jobbet? När kollegerna berättar om vad de varit med om...reser hon sig och säger att hon måste ha en paus från det här och går?
Min mamma...när de pratar om Martin Timell på nyheterna...tänker hon då på hur synd det är om herr Timell som blivit utsatt för de här övergreppen av kvinnorna. För stoppar man ner händer i kvinnors bikinitrosor så har naturligtvis kvinnan bett om detta. Och det hände bara en gång. Eller två gånger. Skitsamma liksom...stackars herr Timell.
Min fd pappa...sitter han på sociala medier och går med i alla "vi som står upp för..."- grupper? Rädda pedofilerna...stå upp för pedofiler.
Delar han inlägg om #metoo och mina släktingar gillar?
Jag undrar om de sitter och är rädda för att mitt barn, deras kusin, syskonbarn, barnbarn...ska dyka upp i tv-rutan och berätta sin historia?
Det går jag runt och tänker på just nu...samtidigt som jag förfäras av berättelserna man får höra. Hur vanligt övergrepp är och att det t o m tillåts av chefer på arbetsplatser för att den som begår övergreppen är en "stjärna". Någon man tjänar pengar på. Wow liksom. Är det så för mina släktingar med? Handlar allt om pengar? Betalar pedofilen dom för tystnad? Hur kan sådana människor leva med sig själv och sina val?
Jag var 10 år första gången jag kan minnas. Hade precis fått bröst. På Valbo köpcentrum upptäcker jag att en äldre man står och stirrar på mig med vattniga ögon och öppen mun. Hur han smyger sig närmare och hur jag blir stel av skräck och äckel. Jag vågade aldrig säga något när han stod bakom mig och flåsade i örat samtidigt som han smekte min rumpa.
Han hade kostym. Skjorta och slips och var antagligen runt 50 år.
Efter det ville jag inte ha tröjor som var lagom längre...utan jag ville ha förstora tröjor.
Jag berättade det aldrig för någon.
Vad har du för historia?
Till mina tysta släktingar har jag bara en sak att säga: Ni har mitt eviga förakt!
