MammaKvinnan

Igår tittade jag på programmet där Patrik Sjöberg får terapi för de övergrepp han blev utsatt för som barn.

Mycket av det han sa var sådant mitt barn har sagt. Om problemen som kommit efteråt....hur tilliten är så förbrukad att man inte kan lita på någon. Att man fortfarande i vuxen ålder får sömnproblem.

 

Det är så otroligt mycket mera än ett sexuellt övergrepp som pedofiler utsätter de barn de ger sig på.

 

När jag tittade igår så kom hatet vällande över mig...igen.

Över hur vuxna människor blundar och lägger över ansvaret på ett barn.

Hur i hela världen kan meningen "det var barnet som ville, det var barnet som tog initiativet" ge frikort för sexuella övergrepp av släktingar och vuxna människor som känner det utsatta barnet??

Hur kan man tycka synd om pedofilen?

Om vi för en sekund låtsas att det var så. Barnet bad om detta....så det var okej då? Att pedofilen tycker att det är en ursäkt är jag inte förvånad över...men de andra? Borde inte den meningen säga dom att den där morfarn är ju sjuk i hela huvudet. Att han aldrig mer borde få komma i närheten av barn. Känns så otroligt bisarrt att det händer på riktigt. Att människor som min mamma och syster kan läsa den meningen och sen slänga bort barnet...men inte slänga iväg pedofilen.

 

Antagligen så är min släkt så upptagna av att låtsas om att detta inte hänt och att han inte är en pedofil att de glömmer att de själva inte är offret. Att det är hemskt av mig att tala om vad barnet blivit utsatt för. Att jag talar om deras reaktioner de visat barnet.

Hur kan man strunta i ett barn som blivit utsatt för sexuella övergrepp av sin morfar och hur kan man tycka mer synd om sig själv och om pedofilen?

Deras svek får mig att vilja spy! 

 

Förövrigt rekommenderar jag alla att se programmet.