MammaKvinnan

Nu börjar dagen närma sig då det är årsdag för när Barnet berättade om de sexuella övergrepp som morfar utsatte barnet för.

Och jag kommer aldrig sluta att förvånas över hur en mormor, moster, morbror o kusiner kunde kasta bort ett barn, men behålla en pedofil.

 

Jag tänkte häromdagen på hans erkännande. Där han skyller ifrån sig på ett barn.

Om han nu själv trodde att barnet bad om detta...borde han inte bli förtvivlad då när Barnet mår så dåligt över allt? Borde han inte vilja hjälpa barnet på alla sätt han någonsin kan för att ställa allt tillrätta?

Hur kan min mamma o min syster inte se hans stora lögn? 

Självklart så vet han att barnet aldrig bad om att bli utsatt för övergrepp! 

Han går bara efter "pedofil-handboken" o skyller på barnet...drar snyfthistorier för mamma att han mår dåligt över detta. Men söker aldrig samtalshjälp eller terapi. Och ingen runt honom ifrågasätter. 

Det är så otroligt skrämmande att vuxna människor är tysta och hjälper pedofiler på det här sättet.

De är möjliggörare. Utan möjliggörare skulle pedofiler inte komma undan. 

 

Eftersom jag tydligen och uppenbarligen kommer från en släkt med en tystnadskultur...så är jag väldigt tacksam över att inte tillhöra den släkten Arnemark längre.

Jag står hellre ensam än beblandar mig med sådana som försvarar pedofiler och förskjuter utsatta barn.

 

Fast jag står inte ensam! Jag har så många runt mig som stöttar både mig o barnet. 

På årsdagen tänker jag inte ägna Team Pedofilen en tanke....däremot tänker jag tänka på alla dessa underbara människor som direkt ställde upp för barnet! Som direkt ställde upp för mig.

Det är sådana som ni som kommer att få mig att le den dagen och alla andra dagar.