En konsekvens jag upptäckt efter "Det Stora Svarta" är att jag har tappat funktioner.
Jag fungerar inte som jag gjorde innan.
Trots att jag erfarenhetsmässigt känner mig mycket äldre...eller varför inte säga som det är...SKITGAMMAL!..så har vissa saker som man sakta tränat upp, i livets trappa...helt försvunnit.

Jag kan inte längre sätta mig i bilen och köra till en okänd destination. Inte ens med GPS. Jag törs inte.
Jag kan inte längre lätt lyfta telefonluren och ringa någon instans. Jag får panik.
Jag kan inte längre befinna mig i folksamlingar, utan att ha någon med mig. Jag kan inte andas.
Jag kan inte längre på lätta steg gå till brevlådan. Jag är rädd att möta någon.

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om detta fenomen, men varför pratar aldrig någon om det?
Att man faktiskt, efter att ha tagit sig upp ur Det Stora Svarta, har lika lång väg kvar, för att bli sig själv.