MammaKvinnan

Jag skriver om livet som 4-barnsmamma. Om att hantera att ha ett barn med funktionsvariation. Om när man upptäcker det största sveket...att ens barn blivit utsatt för sexuella övergrepp av en närstående.

Funderingar...

Kategori: Det största sveket

Jag undrar hur reaktionerna skulle ha blivit från min mamma och syster om jag istället för att berättat vad min fd pappa gjort mot mitt barn, istället hade sagt att han slagit barnet med ett basebollträ i huvudet. Misshandlat barnet så att barnet fått bestående men... som smärta, ofokusering, yrsel och med den en rädsla för att gå ensam. En trötthet som gjort det omöjligt att umgås med människor och gjort att barnet isolerat sig och mest tänkt att allt är så jobbigt och oöverstigligt att barnet helst vill dö. 
Hur tror ni reaktionerna blivit? 
För det han gjort har precis samma konsekvens som om han misshandlat barnet med slag mot huvudet. 
Jag tror faktiskt ingen hade vänt barnet ryggen!  Jag tror de skulle ha talat om för honom vilket svin han är och att det han gjort under inga omständigheter är okej. 
Och när han då skulle ha skyllt på barnet... då skulle alla skakat på huvudet och sagt "skärp dig!"
Barnets mormor skulle antagligen aldrig sagt "han slog barnet bara två gånger i huvudet". 
Varför är det sådan skillnad på sexualbrott och misshandelsbrott? 
 
Läste en gång en artikel om överfallsvåldtäkter. Kommer inte ihåg vart eller vem som skrivit den, men rådet man fick om man blev utsatt var: ropa inte på hjälp eller att du blir utsatt för en våldtäkt, för då vill människor inte lägga sig i... utan ropa att det brinner! 
 
Vill vi verkligen ha det så i samhället? 
Ska vi inte ens skydda BARN mot sexualbrott... för att vi känner förövaren?