Rust av källare
Kategori: Det största sveket, Lilleman
Jag har så otroligt många tankar i huvudet...vilket gör att jag har svårt att sortera alla o att ens komma ihåg tankarna.
Känner att jag för första gången på flera år faktiskt är inne i ett långvarigt flöde av kreativitet. Dimman har lättat...likaså segheten.
Vi har äntligen börjat rusta i källaren...källaren som för alltid kommer att vara förknippad med övergrepp på mitt eget barn. I mitt eget hus. Av min egen pappa.
Vi har övervägt att flytta.
Men så har vi ju även Lilleman. Tomten vi har fungerar så otroligt bra för honom. Likaså grannarna. Han har förlorat så mycket redan...
Att flytta och att kunna ge honom något bättre kommer bli svårt och kanske inte ens fungera. Och ska verkligen min fd pappa även få driva oss från vårt hus? Utöver allt annat han har förstört.
Vi bestämde oss för att prova att rusta...om vi fortfarande inte mår bättre eller kan använda källaren efter vi har gjort om, då måste vi flytta...men vi ger rusten en chans.
Än så länge känns det bra! Vibbarna från aset försvinner...en sån otroligt liten människa som han är, kan ju inte ha speciellt starka eller kraftiga vibbar.
När allt är klart ska jag röka ut rummet med salvia...dansa o skratta därinne för att få alla goda energier att vilja vara där. Rena rummet...som en del i vårt eget helande.
Lovar att lägga upp en bild när allt är klart! 😄
