MammaKvinnan

Har funderat en del senaste tiden på vad jag skulle vilja säga till min fd pappa... och jag vet inte riktigt. 

Barnets terapeut har sagt att han kommer antagligen höra av sig när han blir ännu äldre... vilja ha förlåtelse. Att det är vanligt. 

Återigen en egoistisk sak alltså... förlåtelse för egen del. För att han blir rädd för vad han kan få stå inför när det är dags att lämna jordelivet. 

Jag kommer aldrig förlåta honom! Han får ta det med sin gud helt enkelt. 

 

Men tänk om jag plötsligt skulle möta honom? Vad skulle jag säga/göra? 

Skulle jag fråga honom om han är nöjd nu? Eller om det är något mer han vill ta ifrån mig eller förstöra för mig. Eller känner han sig klar med mig nu? 

Vad skulle jag säga? 

 

Eller skulle hatet ta över o det enda som skulle sägas bli: du kan börja springa nu...