Vissa dagar...
Kategori: Det största sveket, Lilleman, väRLden
Idag är en såndär dag... när tårarna plötsligt bara rinner o man inte kan sluta gråta.
Jag vet verkligen inte hur mycket mer jag ska orka...
Försöker förbereda inför studenten på fredag... har iaf fixat så Lilleman kan vara kvar på fritids, så både jag o Mannen kan få gå på Myndigadotterns utspring.
Lilleman skulle aldrig klara av att vara med.
Lilleman som enligt barnläkaren vi träffat inför nya utredningen, tror att vi kan lägga till ADD o ett kromosomfel till diagnoserna han redan har.
Hur många diagnoser kommer han ha innan allt blir klart?
Hur ska hans framtid bli?
Jag känner att utbrändheten som sniffat mig i ryggen ett tag snart kommer. Blir förvaltningsrättens beslut samma som kommunen så är det kört för min del tror jag.
Sådana här dagar hatar jag han som en gång var min pappa ännu mer. För utan hans äckliga jäkla tafsande skulle jag... vi... bara ha normala familjeproblem.
Ingen skulle vara såhär trasig.
